Okej. Då ska jag dra den senaste tiden för er.
Vi har alltså tagit oss från Nya Zeeland tillbaka till Australien. Sen åkte vi från Sydney till Canberra, Melbourne och Adelaide. Trevliga städer alla tre måste jag säga. Skulle faktiskt kunna tänka mig att bo i Canberra, så lugnt och skönt även fast det är en huvudstad. När vi kom till Adelaide så var vi tvungna att söka ett förbaskat jobb. Det gick på skit hela tiden, alla jobbhostel var fulla och vi visste inte vart vi skulle ta vägen. Vi trodde vi skulle behöva låna en massa pengar från våra föräldrar så vi skulle klara oss ett tag utan jobb, tills allting inte var så fullt längre. Men så ringde vi ett ställe i Loxton (vi är just nu i South Australia så Loxton ligger någonstans i denna stat...) som sa att dom hade några som skulle checka ut dagen efter, och vi skulle återkomma då efter klockan tio. Den dagen kom och vi checkade ut från YHA i Adelaide, ringde Loxton och dom hade platser! Det var dock en aning dyrt och lönerna lät inte alltför lockande. Men fanns det ingenting annat så var det ju bara att åka dit. Vi bestämde oss för att ringa tillbaka en sista gång till Nomads On Murray som ligger i närheten av Barmera. Där hade dom också plats för oss och allting lät mycket bättre där så vi bokade en buss och stack dit samma kväll. Ca 25 mil norr om Adelaide, vi blev upphämtade av en mycket trevlig man vid namn Murray, kommer från Nya Zeeland och är här under några veckor för att styra upp lite smått och gott. Det första han berättar är att dom har fullt vid det vanliga hostlet, så vi ska få flytta in i lägenheterna dom har ca 1 mil därifrån, och det är alltså där lägenheterna ligger som orten heter Barmera. Och i lägenheten fanns det vanliga sängar, inga våningssängar (lyx!!!) men han sa att det ännu inte fanns spis, tv eller fungerande lampa i badrummet. Skit samma tänkte vi, bra boende ändå! Åkte iallafall till kontoret för att skriva på papper och annat tjafs sen skjutsade Murray och hans fru oss till boendet. När vi kom dit satt människor utanför lägenheterna och pratade och tog det lugnt, hälsade när vi kom och vi upptäckte två svenskar från Borås mitt ibland allihopa! Gick in i lägenheten, såg att sängkläderna var helt nya, sängarna var hur sköna som helst och resten av lägenheten var godkänd. Vi fick reda på att vi skulle jobba på en vinodling dagen efter och skulle vara klara halv åtta. Det var bara att dra på sig pyjamas och slänga sig i sängen efter den långa dagen.
Klev upp dagen efter och var väldigt nyfikna på hur det är att jobba på en vinodling! Blev upphämtade av Murray, plockade upp två grabbar till och åkte iväg. Vi kom fram och träffade vår arbetsgivare för två dagar, fick en sekatör och sen var det bara att köra på. Var en aning svårt att få tag på alla vindruveklasar, men man fick in snitsen efter ett tag. Lönen var 1 dollar per hink, en hink rymde (enligt vår beräkning) ca 15 liter så om man inte fick tag på de stora klasarna så tog det en stund att fylla upp dom. Vid tio ropade dom till och då var det visst förmiddagsfika, odlarens fru kom ut med kaffe, te, toasts och chokladrutor. Himla gott minsann. Detta arbete körde vi på med i två dagar sen var vi arbetslösa igen. Det var väl lika bra för jag däckade i en envis förkylning igen... Pallrade mig dock upp förra fredagen för vi fick "the big opportunity" att få en utbildning till att jobba vid ett sjukt stort packningsföretag. På utbildningen skulle vi få göra olika rörlighetsövningar, se om några leder knakade (ett under att jag och Madde klarade det) och träna på att lyfta lådor på rätt sätt. Neville, vår utbildare, började med att ha 10 kilo i lådorna, sen ökade han vartefter man klarade av nivån. Sedan skulle man också klämma på nån stålgrej, antar att den mätte styrkan i händerna. Man skulle göra det tre gånger på vardera hand, de märkte rätt fort vem som var högerhänt eller vänsterhänt. När allt det var klart fick grabbarna gå ut för det är majoritet tjejer som får jobb i fabriken, därför ger dom inte grabbarna utbildning på en gång. Vi fick se olika filmer, svara på frågor, skriva under massa papper och såklart fick vi en massa massa info som gick in i ena örat och ut genom andra. När allting var klart åkte vi tillbaka hem där jag däckade totalt efter vad vi fick göra på utbildningen. Var ju nästan som ett gympass, kul med såna när man är sjuk! Vi fick även såna här typ reflexvästar där det står Randstad, företaget som gett oss jobb på fabriken. Madde och jag fick orangea med resår för de vanliga gula var slut...... Typiskt. Men det skulle komma in nya.
Okej, vidare i historien. I måndags jobbade vi vår första dag. Kvart i sju på morgonen skulle vi få vår rundvisning, och eftersom det tar ett tag att åka till jobbet och alla var lite osäkra på vägen så åkte vi kvart i 6. Trötta själar i den minibussen kan jag tala om. Vi fick vår rundvisning iallafall, sen blev vi placerade vid Line 2 där det sorteras och packas mandariner för tillfället. Man trycker på en pedal och så kommer det frukt på ett band, och beroende på om man packar stora eller små så ska man rensa bort de som inte passar in och de som har sjukdomar eller fula märken sedan är lådan okej när den väger runt 15 kilo. Alla vi nya sög, gick alldeles för sakta för oss så vi blev flyttade till Line 1 istället där det är packning av lime. Då skulle man lägga lime i olika storlekar i olika former. Antingen 55 eller 60 limes i varje låda och så var man tvungen att väga dom och var det ett gram för lätt eller tungt så var det bara att packa om - jag fick nästan psykbryt, stog i en halvtimme med en och samma låda. Efter denna arbetsdag var vi rätt möra allihopa tror jag, sades inte så mycket på vägen hem heller. I onsdags jobbade jag och två andra tjejer 6-12 så jag klev upp klockan fyra. Fint det. Madde och resten av tjejerna körde 12-18 så dom var rätt sega dom med när dom kom hem på kvällen. Men denna dag gick det mycket bättre och vi fick vara på mandarinerna hela tiden så jag antar att vi var duktigare än första gången.
Nu har vi påskledigt, och det är efter påsk som de säger att packningssäsongen börjar på riktigt. Tydligen asmycket folk som jobbar på fabriken, och man har sagt till oss att vi kommer ha fulltidsjobb där så småningom. Det är ju inte fy skam isåfall. Så förutom att paret vi bor med aldrig städar, aldrig diskar, bränner vid mat och startar brandlarmet, skriker och skrattar hela natten och har ACn på jämt och ständigt så vi två håller på att frysa ihjäl så har vi det bra här i Barmera. Människorna är trevliga och området vi bor i är rätt mysigt, är massa fåtöljer och soffor utanför dörrarna där alla sitter och läser och pratar och vi har nära till affär och internet vid biblioteket.
Har ni inte haft mycket att läsa nu så vet jag inte vad jag ska göra för att tillfredsställa ert läsbehov. Nu när vi kommer att ha internet när vi vill (när vi orkar gå till bibblan) så kanske jag kan lyckas blogga lite oftare.
Annars så hoppas jag att ni har en fin påsk och äter en massa god mat och godis, jag skulle kunna döda för svenskt lösgodis just nu. Och påskmaten. Och såklart, PÅSKMUSTEN.
Puss.
